Utdrag ur filmen Kati Sepsei

Stillbilder från filmen Kati Sepsei

Ur "arbetsanteckningar" om filmen, från OEI Colour Project:

All handling kräver ett framträdelserum understött av verktyg. Hur ser ett framträdelserum ut? Ett torg, en bakgata, en film, ett galleri... Hur sker en framträdelse? Genom rörelser mellan kroppar, mellan varandra skapas rum. Man uttryckligen framträder inför varandra, understödd av verktyg. Hur skaffar man sig verktyg? Judith Butler: ”En handlings materiella stöd (verktygen, min anteckning) är inte bara en del av handlingen, utan även också det man kämpar om, särskilt när den politiska kampen handlar om mat, sysselsättning, rörlighet och tillgång till institutioner.

Hur framträder Kati Sepsei? Genom text. Genom rörelse. Kati Sepsei är också en bok. Kati Sepsei är ett ganska dåligt tillvägagångssätt, ett dåligt koncept. Är det en kropp som hamnat på fel plats? Hon är ett tillvägagångssätt som får kämpa för att hitta sitt framträdelserum, för jag vet inte riktigt vad som är hennes redskap eller vilka hon behöver. Hon äter inte. Hon finns knappt inte. Hon är text. Hon är film. Hon är rörelse. En inaktiv skådespelare.

Jag har inte vänt mig till skådespelaren för att få hjälp. De skådespelare jag använder mig av i filmen är inte på jobbet. De är om möjligt ett förstadium av sig själva.

 

Ett skrivet manuskript är inlagt i redigeringsprogrammet Final Cut. I filmens rörelse försvinner orden, de flyr, man hinner inte läsa allt. Det går inte att komma tillbaka till det man missat att läsa.

Är det ett lässabotage? Är det ett försök att göra så lite film som möjligt?

Texten skriver fram bilder. Filmens rörelse abstraherar bilderna. Gör den? Jag vill radera bilderna. Vill jag? Det kan jag inte. Ett utdrag ur filmen: ”Det finns en motvilja hos skådespelaren att uppenbara sin kropp. Ett framträdande är komplicerat, det som ska sägas måste skrivas.”