Beskrivning: Drömmen om en bok är en oral historia. Det är ett videoverk uppbyggt på 6 kapitel och är 25 minuter lång. Man kan kalla den en fiktiv kärleksbiografi med fyra huvudkaraktärer; Konstnären, Pappan, Älskaren och Rödluvan. Figurernas identitet blandas och de börjar alla likna varandra efter ett tag, och sakta flätas en historia ihop. Videon är uppbyggd med stöd från ett manus som jag kallar Ett Parallellmanus som är publicerat på www.squid-net.com. Parallellmanuset och videon är två separata verk.
Jag kallar den här texten för ett parallellmanus därför att den har skrivits samtidigt som filmen The dream of a book har gjorts. Manuset är alltså inte skrivet för filmen. Manus och film har uppstått tillsammans, de har med andra ord stöttat varandra i sitt tillblivande. De är på så sätt också skilda från varandra som verk.
MANUSKRIPT:
KAPITEL 1
Insidan av en skrivbordslåda
[Bild: En mycket, mycket solig sensommardag vid Sveriges sydligaste kust. På stranden står ett plakat upprest 3,60 x 2,55 m. I bakgrunden havet och sandstranden. Solen står lågt och lyser som en lampa rakt på plakatet. Det glittrar från havet. Plakatet är målat med raka linjer i samma färger som himlen, havet och stranden. Det blåser en hel del och Pappan står på baksidan av plakatet och håller i ett rep för att stötta upp det. På plakatet står det skrivet:]
Meaningless [Totaly]
Endless
Formless
Less
Less
Yes!
Yes! Undress
Confess
TOPLESS ROADLESS
det bläddras
KAPITEL 2
Pappan
det bläddras
[Bild: På en snötäckt golfbana någonstans på Kristianstadslätten står en röd Volvo 850 parkerad. Det är en mycket soligare vinterdag än vanligt. Jag tömmer bilen på alla saker och öppnar alla dörrar och luckor som går att öppna. Jag har mina vanliga kläder på mig. Sakerna lägger jag på en ljusblå filt framför bilen. Snön är mycket vit i bakgrunden och det är ljust.
Samtidigt hörs en inspelad intervju med Pappan:]
Jag: - Kära Pappa är det här din bil?
Pappan: - Ja, det är det.
Jag: - Varför kör du en röd bil?
Pappan: - Jag gillar rött och så är min uppfattning att mina medtrafikanter ser mig och att man minskar olycksrisken. Man upptäcker varandra och minskar krockrisken. Man är alltid utsatt för fara när man är ute på vägen. Hitintills har det gått bra och jag har inte krockat på… ja det är så länge sedan att jag inte kommer ihåg det.
Jag: - Har du alltid kört röda bilar?
Pappan: - Nej, men jag har kört röd bil de sista 15 åren. Röd Volvo har jag kört de sista 15 åren.
Jag: - Har du haft någon annan färg och vilken färg har det i så fall varit?
Pappan: - Jag har haft en grå, det var min första bil. Och sedan hade jag en svart och det var en Volvo det också. Och efter den svarta fick jag en vit Amazon en 122S, den var jag så stolt över den var nästan alldeles ny. Den köpte jag 1965. Och sen hade jag en röd Volvo Amazon. Och 1976 köpte vi en alldeles ny bil en Volvo så klart och den hade vi till 1982. Då köpte vi en ny bil till och det var också en Volvo fastän den var lite… jag kommer inte ihåg vad färgen hette, den var brunaktig, det var ett speciellt namn på färgen, men jag kommer inte ihåg det. Den fick mamma sen. Och efter det köpte jag en röd Amazon. Och sedan fick jag tjänstebil 1985 och då var det en vit Volvo, så klart!
Jag skriker: - MEN HUR VAR DET ATT KÖRA EN VIT BIL ISTÄLLET FÖR EN RÖD.
Pappan: - Jo, det var rätt bra det också, fast sen började jag, 1990 då fick jag min andra tjänstebil det var en röd 740 och sen har det blivit röda bilar efter det.
- Men sen gillar jag rött. Jag fick uppmärksamheten… det var vid ett tillfälle som jag var och körde i Brösarps backar en gång. Jag skulle hem från Brösarp, eller Tomelilla var det. Och då kom jag i Brösarp och höll på att krocka. Jag tror att det var efter det som jag tänkte att jag ska ha en röd bil så att jag syns. Det var en bilist som stod vid stopskylten i Brösarp som körde ut framför mig och det var mer tur än skicklighet att jag inte hamnade i en frontalkrock. Efter det har jag valt röda bilar.
Jag: -Var det vinter då när den händelsen var?
Pappan: -Nä, det var inte vinter det var sommarvägar. Nej, det var på våren för jag vet att jag hade snödäck och det var dubbar på dem. När jag bromsade var det precis som om bilen hade skridskor, den bara kasade på dubbarna. Efter det har jag inte heller kört med dubbdäck. Jag kör odubbat sedan dess.
det bläddras
KAPITEL 3
Rödluvan
det bläddras
[Bild: En blond lång skådespelerska spelar Rödluvan. Upplyst av ett mycket starkt strålkastarljus sitter hon i ett rum där golv, tak och väggar är helt svartmålade och det finns inga fönster. Bakom sig har hon svarta teaterridåer. Hon har en stor klarröd luva på sig och en vit t-tröja. Jag sitter bakom kameran och hon talar till mig:]
- Jag var så snygg. Ingen, ingen kunde motstå mig.
- Jag sa: Vad långa berättelser du har.
- Sen sa jag: Vad stora böcker du har.
- Jag var tvungen att ta av mig alla kläderna.
- Jag har ju inga problem med att visa mig naken.
- Hm…
- Sälj inte dig själv med en billig bekännelse.
- Vem var det nu som sa det? Det har jag helt glömt bort.
- Skit samma.
- Äh.
- Att jag har så dåligt minne.
- Fan! Att jag inte kan komma ihåg den allra enklaste sak!
- Icke fö Ai.
- Whats helle uwe.
- Jag har ju ändå inga större problem.
- Skam känner jag inte längre.
- Nja…
- Alla är så matfixerade. Alla utom jag.
- Det pratas mat hela tiden.
- Det är helt förskräckligt.
- Men triumfen kommer.
- Jag är helt säker på det.
- Jag kommer rida mot solnedgången som Lucky Luke.
[Inspelad röst med skrivmaskinsrytm.]
(- Skriv. Var snäll och skriv. Skriv och var sedan snäll och skriv. Och var sedan snäll och skriv och var sedan snäll. Och var snäll och skriv och skriv. Och var sedan snäll och skriv och var sedan snäll.)
det bläddras
KAPITEL 4
Älskaren
det bläddras
[Bild: En ganska solig vinterdag, ljuset är rätt så starkt. En sjöofficer läser ett brev på en översnöad skjutbana.]
- Jag har ätit en hel bok och det var en hemsk bok att äta. Och alla brev du skrivit till mig, hade du kunnat göra en bok av. Jag åt upp ett blad och rev sönder ett par andra.1 Tänk på Rödluvan som inte har så mycket som ett komma eller ett utropstecken att äta, och du som ägnar så mycket tid åt att skriva.
- Till världen vi slaktar: Jag ska skriva en bok. Jag ska skaffa dig pärlor. Jag ska skriva brev. Jag ska bygga skrivbord. Jag ska skeppa dom. Jag ska lägga ut. Jag ska ligga på dig. Jag ska lägga hand. Det kommer börja med ett krig. Det kommer följas av en triumf. Det inre kriget saknar betydelse här. Skillnaden är inte intressant. Har du lagt dom åt sidan, dina galna tankar och drömmar? Jag hade ingen annan utbildning. Jag drömde om armén
[Bild: Efter läsningen laddar han en pistol och sträcker ut sin arm. Med armen utsträckt påminner han om en herrbetjänt, jag menar klädhängare. Kameran gör en närbild på bröstet och följer armen ut till handen som håller i pistolen och zoomar slutligen in den ljusgråa himlen. I himlen skjuter han texten: ”Daddy PANG don´t PANG die PANG” och sedan skjuter han en punkt PANG, ett ochtecken PANG och ett kommatecken PANG.]
. PANG & PANG , PANG PANG PANG PANG PANG PANG
det bläddras
KAPITEL 5
Ateljésamtal I
det bläddras
[Bild: Det är mycket svart överallt, man ser inte riktigt rummet nu. Förläggaren, en liten mager man sitter vid ett stort mörkt skrivbord av trä i en ateljé. Han har en stor skånsk hatt på sig och kläderna rör knappt vid hans kropp. Han stryker sin vänstra hand över skrivbordet och smeker försiktigt beslagen på skrivbordslådorna. Alla är där, de står bakom förläggaren och skrivbordet, men helt säker kan man inte vara, rummet är så mörkt. Älskaren står fortfarande med armen utsträckt.]
Förläggaren:
- Jag älskar ett B. Jag älskar med ett O. Punkt, komma, ord fyller mig med tillfredsställelse. Den kommande boken. Det här ska bli en bok. Flera meningar har jag tänkt på länge. Det kommer punkter och komman. Hela tiden, jag kan inte stoppa känslan den väller över mig. Prepositioner. Bokstaven K är bäst. Jag älskar bokstäver. Nu vill jag ha ett B och sedan njuta ett O igen.
- Um. Uhm. Yeah. Um. Um. Uhm. Uhm. Yeah. Yeah. Um. Um. Uhm. Yeah. Um. Um. Uhm. Uhm. Yeah. Yeah. Um. Yeah. Yeah. Uhm. Uhm. Yeah. Yeah. Um. Uhm. Yeah. Um. Um. Uhm. Uhm. Yeah. Yeah. Um. Um. Uhm. Yeah. Yeah. Yeah.
Älskaren:
- Ska du börja sjunga nu ? Ska du göra det nu?
Förläggaren:
- Um.
[Rödluvan går fram och öppnar en av skrivbordslådorna, hon river ut en massa papper med skrivtecken på och slänger dom på golvet.]
Rödluvan ropar högt:
- Här har vi mat för flera dagar, det räcker till oss alla.
[Sedan klär hon av sig luvan och sin tröja, tar av sig bh:n. Hon viker ihop kläderna vid Älskarens fötter. Hennes bröst är snygga. Jag menar verkligen snygga. Hon hoppar med stort självförtroende, upp och ner, så att hennes bröst också hoppar.]
[Förläggaren kastar av sig sin hatt i en vild båge så att den landar hängandes på Älskarens utsträckta arm.]
Älskaren:
- Men jag är inte som i någon bok. Man skulle kunna jämföra med många men det är inte rättvist. Som i någon bok är jag bara inte. Jag älskar ju henne! Det är sant, hon är den enda jag vill ha. Hon är så… föraktfull, drömlös, egenmäktig, kärlekslös, köttlös, en munfull, prisvärd, middagslös, kjollös, despiteful, skirtless, dreamless, blameless, lordless, masterful, loveless, meatless, mouthful, newsless, successful, supperless, superless.
Älskaren ser dåligt i det mörka rummet, men han tror att han vänder sig mot Pappa:
- Snälla, skulle jag kunna få låna bilen. Mitt fartyg lägger ut snart, jag måste skynda mig. Jag lovar att skriva långa brev.
[Älskaren sänker armen, trevar efter skrivbordet och lägger ner den skånska hatten där. Sedan hittar han en av skrivbordslådorna och lägger pistolen i den. Han tänker att boken kanske kan bli en roman om en brevbärare och ett land.]
det bläddras
KAPITEL 6
Ateljésamtal II
det bläddras
[Bild: Ateljésamtalet är en röd penna som det står ”The Red Dream” på och snurrar runt, runt, runt mot en mycket vit bakgrund. Färgen i bakgrunden är fortfarande vit och pennan liknar en enda klockvisare. Den stannar vid nio och efter det rör den sig sakta, sakta mot tolv.]
[Atlejésamtalet är en lärare och en elev, fyra vita väggar, vitt tak, grått golv och ett fönster. Solen lyser svagt in genom fönstret och får lärarens kläder att skimra en aning. Han sitter vid elevens skrivbord.]
Läraren:
- Is that your new lover? Close ups. You do know about close ups? You know they have been done before?
[Eleven vägrar att svara på alla frågor om sin bok. Eleven tänker: Jag är en luffare, språket är ett luffarspråk, allt måste göras om. Alla ord och bilder som jag inte tycker om är exkluderade. Jag är helt säker på att det kommer komma många, många fler böcker, hela tiden, det kommer liksom inte sluta att komma böcker.]
Läraren:
- I promise you. I´m totaly sure about that.
Läraren:
- Perhaps I don´t have anything clever to say?
Eleven:
- Oh, of course you have. I see that you know a lot about the art film history.
[Eleven klappar läraren på axeln och stryker sedan med handen över sitt skrivbord. Scenen avslutats med ett fyrverkeri som kommer utanför fönstret. Rummet lyses upp.]
