Marguerite Duras sa:

>Det handlar om -förklarar Duras - om ett seende som översätts till ett skrivande<. I samband med uppsättningen av hennes "Fartyget Night" på Theatre Edouard VII talar hon om rollfigurerna som >Kaptener som försöker förankra historien i en text, sätta den i rörelse, embarkera den i tidens natt.< Skådespelarna blir uppläsare, spelet ersätts av läsningen.

FÖRKLARING till videoverket Drömmen om en bok (Ska läsas upp i samma rum som videon visas)

(Ibland sent om nätterna när du sitter och arbetar i din ateljé hör du ett slurkande, skruvlande, skräfflande och hasande ljud utanför din dörr. Gnisslet av klor mot stentrappan får dig att känna dig illa till mods.)

Anvisning: Jag flyttar mig två steg åt höger.

Drömmen om en bok är allt det som du gömmer i din skrivbordslåda. Drömmen om en bok är en stor skånsk hatt som snurrar ovanför ditt huvud. Den snurrar åt samma håll som klockan, runt runt mot en blankvit bakgrund. Lika blank som alla din dåliga idéer. Hatten är avtagen och upphängd på en klädhängare.

Drömmen om en bok är svartatavlan från din gamla skola, en grå fyrkant, en stor fyrkantig ljusblå skylt. Drömmen om en bok är din randiga tröja.

Din pappa är här, din bror är här, din syster är här och kan svarar på dina frågor som du ställer om dig själv. Din mamma är inte här. Den röda bilen står parkerad utanför, allt känns som det ska. Vägen hit upp är tre trappor, nu är vi alla samlade i ett upplyst rum. Rummet kommer långsamt att bli mörkare.

Jag kan börja med att prata om att hosta, eller jag kan säga att någon tjippar efter luft, som om personen satt i halsen. Jag talar om detta att någon är så torr i halsen och munnen att personen hostar och hostar, harklar sig som om det inte går att få upp det som fastnat i halsen. Det är en irritation, en helt hopplös situation eftersom det förväntas att personen ska prata.
Undertiden som jag pratar om detta är det någon i publiken som kraftigt börjar hosta och liksom trillar ihop och tar sig för strupen, det är ganska besvärande för oss alla, men personen kan inte sluta hosta. Tills en annan person i publiken äntligen böjer sig ner och rotar i sin väska efter en vattenflaska, tar upp den och ger den till den som fått hostattacken. Den som hostat dricker ett par klunkar och tackar sedan för hjälpen, och det är tyst så att jag kan fortsätta att prata.

I ett brev står det:
Jag har hört att det säljs vatten överallt och på gatorna är folk törstiga.
Kom hem från ditt mörka land av kärlek, från ditt tragiska och avskyvärda äventyr.

undertecknat
Det stora gapet öppnar sig som ett enormt hål och du kommer se det.
Du kommer hjälplöst penetrera min strupe.
Jag leder dig vid din nos.
Blöt av saliv, slickar i sig silver. Besticken klirrar. Jag samlar ihop alla lösa pappersark och vill resa mig för att går här ifrån. Helst vill jag gå ut genom dörren där till vänster.

För dörren ut idag är världen.
Vatten säljs.
Vatten sväljs.
Jag är den ni kommer tro på.
Jag är ett land.
Du är en brevbärare och allt annat är hav.
Ge mig mitt vatten ge mig det jag vill ha.


En lägenhet en kall morgon vid frukostbordets kant, du har precis ätit ett skrovmål och du sitter och håller dig om benen och tänker på vad det mer finns att säga. Husets väggar är inte längre ivägen för utsikten och dina knäskålar har slutat att skallra mot varandra. Hundarna kommer tillbaka efter sin morgonpromenad, dom stryker sig utanför din dörr. Slickar upp dammet som finns under din dörrspringa. Det kommer om natten du kan känna det i luften. Det dricks mer och mer vatten, det dricks ur händerna.

Till världen vi slaktar:
Jag ska skriva en bok. Jag ska skaffa dig pärlor. Jag ska skriva brev. Jag ska bygga skrivbord. Jag ska skeppa dom. Jag ska lägga ut. Jag ska ligga på dig. Jag ska lägga hand. Det kommer börja med ett krig. Det kommer följas av en triumf. Det inre kriget saknar betydelse här. Skillnaden är inte intressant. Har du lagt dom åt sidan, dina galna tankar och drömmar? Du hade ingen annan utbildning. Du drömde om armén.

Tål mig.
Slå slå
bryt upp golv
riv gamla hus
gräv upp marken
du kommer se historien

Du har tagit av dig din huva (Rödluvan).
Du har glömt din hatt (Lucky Luke).
Din kropp är nu en mjuk skinnfäll.
(Ditt) blod flyter inte längre.
Dina ben har blivit trä.

Dina ben ligger vid kusten och skallrar
käkar som tuggar
tänder som utspridda vita stenar
hårt som dom biter i vatten

Dessa gamla ben ska berätta en historia.
Dessa gamla ben ska inte ljuga.
Desssa gamla ben ska berätta det dina ögon inte kan se.

Det är mörkare i rummet nu och jag läser ur en text. Om ni tittar noga kan ni se en grå figur som står bakom mig, den sträcker ut sin gråsmutsiga hand och lägger den på min axel, kramar och klappar mina kläder och med torr röst säger den till mig:

Du måste släppa din gamla skola. Du är helt fast i skoltiden. Du ringer en gammal skolkamrat, berättar att du inte har gjort karriär ännu att du jobbar i en klädbutik, men att det inte är något problem för dig eftersom du har så många bra idéer, en av dom är att göra en film om skolstudenter. Sen frågar du henne om hon vill vara med. Hon ber dig att få återkomma.

Anvisning: Jag flyttar mig två steg åt vänster.

Drömmen om en bok är ett föräldrasamtal. Drömmen om en bok handlar om pojken du var kär i i förstaklass. Drömmen om en bok är en billig bekännelse. En röd bil. En berättelse om bokstäverna i ditt namn, beta Beata beta, tanken är full av bensin. Ljuga ljuga ljuga.

Drömmen om en bok är berättelsen om läraren som hela tiden envisas med att ställa frågor till dig fastän du inte har räckt upp handen. Det handlar om läraren som tvingade dig att sitta framför klassen och prata om något som du inte hade läst på om. Och hela klassen tittar på dig som om dom förväntar sig en prestation.

Kanske är det just nu som det är dags att sträcka ut en hand, resa sig upp och be om hjälp.

En kille i randig tröja i publiken räcker upp en hand och jag svarar:

- Ja!

Han reser sig upp ställer frågan:

- Vad ska du säga till din bror?

Jag bläddrar i mina papper och svarar:

- Å å å o o o ä ä a a a a b b b o o o o o k ä ä ä ä yääh.

Han fortsätter:
- Vad ska du säga till din syster?
Jag:
- Berätta allt du vet om mig.

Killen:
- Vad ska du säga till din pappa?
Jag:
- Jag vet inte.

Killen:
- Vad ska du säga till din mamma?
Jag:
- Låt mig gå.


Han tackar och sätter sig ner.